Vet inte om jag är redo att berätta.. men jag gör det ändå.

När det som inte fick hända hände...
 
Ibland blir det bara för mycket. Men jag vill inte visa mig svag för min familj, mina vänner, för er. Men just nu är livet tufft. Väldigt tufft. Jag har blivit en helt annan människa sen jag förlorade vår tilltänka bebis i somras. Det var hemskt. Och absolut inget som jag velat berätta då det i andras öron verkar larvigt eftersom det var så tidigt. Men hur ska man kunna gå vidare när livet var påväg mot något fantastiskt för att sedan sluta i sorg?! Det blir jobbigare och jobbigare att höra om vänner och bekanta som blivit gravida. Jag är givetvis glad för dem (jag minns känslan när jag fick det där efterlängtade plusset), men jag blir samtidigt väldigt ledsen för min egen skull. Jag vill bara att det ska bli vår tur snart. Men det känns svårt. #missfall
 
Jag vet egentligen inte varför jag berättar det här för er, men det är nog för att ni ska förstå mig bättre. För att jag ska få stöd och för att jag hatar att hålla hemligheter som denna för mig själv.
 
 
 
Babylängtan, Personligt | |
#1 - - Anonym:

Vad starkt av dig att berätta! Förstår att det känns hemskt. :( Låt det ta den tid det tar att smälta. Då trot jag det är lättare att gå vidare sen. Du är ung och jag hoppas ni kan försöka igen när ni är redo! Och att det kommer gå bra för er då! Allt kommer bli bra till slut. Kram <3

Svar: Tack för din fina kommentar <3 Jag hoppas att allt löser sig tillslut.
inredningochmode.blogg.se

#2 - - Anonym:

Det måste ha varit fruktansvärt jobbigt! För oss tog det nästan 2 år att ens bli med barn. Det var jättejobbigt psykiskt. Jag hoppas du får må bättre snart och att det blir ett plus igen!

Svar: Bra kämpat! Ett år har varit jobbigt nog. Kul att ni lyckades tillslut. Tack så mycket <3
inredningochmode.blogg.se

#3 - - Therese:

Måste varit jobbigt, håller tummarna för er. Vi fick kämpa i fyra år innan vi fick vår älskade dotter så jag vet hur det känns när "alla" omkring blir med barn och när man ser massa gravida överallt.

Svar: Oj, 4 år! Lång tid men såklart värt mödan. Fick ni hjälp att bli gravida? Härligt att det gick bra för er tillslut iallafall. <3 Mm, det blir som en ständig påminnelse när man ser "alla" runt omkring en själv bli gravida. Kram
inredningochmode.blogg.se

Upp